DANVIKEN | Det var inte bara gamla, sjuka, föräldralösa barn, krigsveteraner och ”dårar” som låstes in på Danviks hospital. Bland de intagna fanns även många som ansågs farliga för kungen och kyrkan, däribland ”dansarna” från Norrbotten.

Dansarsekten var en rörelse på 1800-talet, där de troende dansade och sjöng psalmer. En av de första och ledande "dansarna" hette Nils Andersson från Lassbyn i Norrbotten. Nils var bonde, gift med Anna Lisa Pålsdotter med vilken han fick åtta barn varav tre dog som unga.

Han predikade och tolkade bibeln på egen hand. I början predikade han för en liten skara i hemmasocken, men senare reste han till Kalix och Luleå.

Självklart var det här förbjudet och han blev ställd inför rätta, där han åtalades flera gånger. Bland åtalspunkterna var ”enkelt hor”, alltså samlag där den ena parten är ogift. Nils hade nämligen lämnat sin hustru och levde ihop med eBrita Hansdotter, n nittoårig bonddotter och en trettioårig dotter till en inhysesman.

Ingen bättring trots straff
Bland straffen som han fick, fanns att undergå kyrkoplikt (alltså att besöka kyrkan), böter samt fängelse på vatten och bröd. Men han bättrade sig inte.

En provinsialläkare konstaterade att han led av ”relionscansinne”, men Kungliga Sundhetscollegiet var av en annan åsikt. Så han fick återigen 28 dagars fängelse på vatten och börd.

Ett år på dårhuset
Sundhetscollegiet ändrade sig efter att Nils Andersson inte bättrade sig. Han dömdes 1829 till förvaring på Danvikens hospital, där han vistades i ett år. Under den tiden tog Brita Hansdotteröver inom dansarsekten.

Slutligen blev det förvaring i Vadstena hospital där han slutade predika. Han blev frigiven 1834, men bara några dagar senare dog han i lunginflammation.

Text Konstantin Cosmin Irina