DANVIKSKLIPPAN | Vykort, fotografier och tavlor på Danviksklippan före 1920 visar en pittoresk väg och en gård bestående av ett antal trähus vid klippans fot. Gården finns även intecknad på gamla kartor och kallas där för bland annat Vulkansborg.

Efter 1920 visas dock varken gården eller vägen på kartor och i bilder. Förklaringen är att man mellan 1917 och 1920 skapade en förbindelse mellan Hammarby sjön och Saltsjön. Danvikskanalen och Hammarbyleden sprängdes fram. ”I den vevan sänktes gamla Hammarby sjö med närmare fem meter, Danviksklippans stupande branter mot sjön sprängdes bort och den lilla å genom vilken Hammarby sjö rann ut i Saltsjön avlöstes av den breda kanal som öppnar den sex km långa vattenleden runt Södermalm in i Mälaren”, skriver Gustaf Näsström i boken ”400 år på Danviken”.

Danvikens Hospital, som då intåg ett stort område mellan dagens Fåfänga, Saltsjöqvarn och Danviksklippan, bestod av många byggnader med olika slags verksamheter. Där ingick ett mjölnarhus och längre in mot Hammarby sjön även den nämnda gården Vulkansborg. Smedjan och kvarnarna i närheten gav Danvikens Hospital nödvändiga inkomster.

Röda träbyggnader

Marianne Lindberg Yhrström, som bodde vid Henriksdal början av 1900-talet, nämner faktiskt ett antal röda träbyggnader vid Danviksklippans fot i sina memoarer. Hon skriver att det var en smidesverkstad, som ägdes av hennes familj förr i tiden. Vulkansborg var alltså en smedja. Även namnet Vulkan (det romerska namnet för grekiska guden Hephaistos) anknyter till verksamheten. Vulkan/Hephaistos var smed.

Att lägga en smedja vid Klippans fot var inte så tokigt som det kanske låter. För det första fanns på Danvikens Hospital säkert behov av en smedja. För det andra gick vägen mellan Stockholm och Värmdö/Nacka runt Danviksklippan förbi smedjan. Och hästar och vagnar har alltid behov av en bra smed.

Pittoresk landsväg

Den här landsvägen ska dessutom ha varit mycket fin. ”Ännu mera pittoresk än Roslagsvägen är den till Värmdö genom Danviks tull”, skriver J. C. Linnerhilem i sin bok ”Brev under resor i Sverige”. ”En gång slingrade en krokig Värmdöväg sej ut här, passerade rännilen, tog en sväng kring Klippan”, berättar Per Anders Fogelström i sin ”En bok om Söder”.

På Tillaei karta från 1733 kallas Värmdövägen även för ”Vägen till Skärgården”. Frågan är dock här om man verkligen menar Sveriges typiska kust (allstå Skärgården i dagens bemärkelse) eller att ”Skiärgården” var ett tidigare namn för smedjan Vulkansborg. I en karta från 1734 betecknas nämligen gården som ”Skiärgården”.

Idag finns det inget kvar som påminner varken om landsvägen eller smedjan. I samband med upprensningen inför bygget av stadsdelen Henriksdalshamnen upptäckte dock en granne på Danviksklippan spår efter landsvägen och informerade Riksantikvarien. Nu får vi se om han hade rätt. Där Vulkanborg stod en gång i tiden finns det idag en klättervägg, som är upplyst på kvällen.

Text Konstantin Cosmin Irina Källor Per Anders Fogelström (En bok om söder), Gustaf Näsström (400 år på Danviken), Marianne Lindberg Yhrströms memoarer etc.