KVARNHOLMEN | 1951 bildades en semesterförening för de anställda vid kvarnen och baggeriet Tre Kronor på Kvarnholmen. Föreningen köpte in en semesterbostad på ön Norröra i Stockholms norra skärgård. Semesterhemmet blev känt genom Olle Hellboms filmatisering av Astrid Lindgrens ”Saltkråkan” som spelades in där.

Det fanns ett antal föreningar i anslutning till KF:s verksamhet på Kvarnholmen: en manskör, en schackklubb, en idrottsförening (Tre Kronors IF) och en skytteklubb. 1951 erhöll man även en summa pengar från Kooperativa förbundet för att starta en semesterförening efter en insats av disponenten Hamring (tidigare tekniska chefen Emil Hamring?).

För pengarna inköptes det ovanför nämnda semesterhemmet som var en villa i två plan med fem gästrum, matsal, kök, personalrum samt stor glasveranda. Man hade även en liten stuga med två rum på tomten. Därtill kom en egen båtbrygga och fiskevatten. Ett 20-tal gäster kunde bo samtidigt på semesterhemmet.

Semesterhemmet blev känd genom tv-serien ”Saltkråkan” som spelades in där efter 1963 när Astrid Lindgrens barnberättelse blev tv-manuskrift. Det var Artfilms producent Olle Nordemar och regissör Olle Hellbom som fann att Norröra och Söderöra bäst motsvarade idén om Saltkråkan som vår barndoms soliga skärgårdsparadis:

”Saltkråkan är en ö ytterst i havsbandet i Stockholms skärgård. Bortom Saltkråkan är öppna havet med kala kobbar och skär, där ingen bor mer än ejder och mås och annan sjöfågel. Men på Saltkråkan bor det människor. Inte många. På sin höjd tjugo stycken. Det vill säga om vintern. Om sommaren kommer där sommargäster (...)”, står det allraförst i Astrids berättelse. Tv-serien spelades dock inte bara in på KF:s anläggning respektive på Norrön utan på olika skärgårdsöar.

I slutet av 1980-talet såldes hela anläggningen. Samtidigt lade KF ner sin verksamhet på Kvarnholmen. Huset som familjen Melkersson bodde i finns kvar, kallas Café Snickargården och är öppet under sommaren. Klicka här för att se hur gården ser ut idag...

Text Konstantin Cosmin Irina Källa Lindström, Bo: ”Kvarnholmen under 100 år”, Nackaboken 1993